Switching things around...

After a lot of deliberation I have for various reasons switched to a new blog domain.

You will now find me on: http://www.swedeinflorida.blogspot.com/

Please update your bookmarks accordingly.

The new blog will be completely password protected so if you have not yet received/asked for the password, email me at sweflo@live.com if you would like to continue reading, thanks!

So welcome over to my new place! :-)

Antog nog det

Mamman har verkligen gått överbord vad gäller meddelanden till mig - och nu har hon börjat dra upp gammal skåpmat mellan henne och Ken, vilket vi hade kommit överns om att inte diskutera, endast sådant som rör dottern.

Hela dagen igår var det upp och ner, ner och upp. Glad och trevlig en sekund sedan arg och tvär. Jag blev helt snurrig!

När jag pratade med dottern igårkväll fick jag reda på den troliga orsaken: mamman är diagnostiserad som bipolär och dessutom dricke rhon ganska kraftigt. DET förklarar ju en hel del!

Imorse fick jag ännu ett arg och inte direkt sammanhängande brev, så jag satte ner foten och sa att jag var klar med våran kommunikation. Att jag bara kommer att höra av mig till henne eller svara på mail om det är viktigt och direkt rörande dottern. Inget mer trams! Jag sa till henne att hon helt har trampat över gränsen av vad som är passande och att jag har fått nog.

Då fick jag ett jättesockersött meddelande att det skulel hon nog klara av! Orkar inte med henne, så inga fler svar på hennes meddelanden. Svårt när man blir förbannad elle rpåhoppad till höger eller vänster.

Dottern berättade att de tydligen har ganska många i hennes släkt med just bipolär diagnos, och hon hintad eom att hon själv säkert var en av dem. Det skulel inet förvåna mig alls! Det är ju inget fel med det, men hon skulle säkerligen ha fördel av att gå i terapi och eventuellt få medicin för att jämna ut hennes hiskeliga humör. Det skulel säkert vara bra för henne privat, på skola och jobb... Jon är öppen för terapi, har tydligen gått i det förut och mådde bra av det. Ska pusha att hon tar tag i det. Det skulel nog kunna hjälpa henne något oerhört.

NU måste jag dra järnet och jobba, det har verkligen fått lida de senaste dagarna...

Password Protection

The statistics on this blog tells me there is quite a few people reading every day. I have often thought about using password protection. Just to give me a little peace of mind.

So soon ALL messages will be password protected. You can email me on sweflo@live.com to get the password sent to you.

I hope you will still stay with me, this is just to weed out potential weirdos, not you of course! ;-)

Lite mer positivt

Det verkar som om dottern har landat ett jobb som servitris hos Friendly's, kanon! De hade tydligen två tjejer som skulle börja plugga på annan ort, så det verkar som om hon kan börja nästa vecka. Hon ska dock fortsätta söka i fall att, tills allt är helt klappat och klart. Jättebra dock!

Och efter 11 epostmeddelanden från mamman och hennes skällande gick det upp ett ljus hos henne: hon hade inte läst mitt första email som förklarade vad som hänt igår, så hon hade ingen koll alls på detaljerna! Hon bad så mycket om ursäkt och sa att jag såklart hade helt rätt...

Om hon bara hade läst hela meddelandet klokt kunde vi ha sluppit allt detta idag, det var verkligen inte kul att behöva lyssna på henne...

Som sagt, drama på hög nivå är INTE min grej alls, jag blir helt matt i hela kroppen, och snacka om att jag har haft svårt för att jobba idag. Nu måste jag helt klart jobba hela helgen med...

Men jag tänker ta en paus och åka till köpcentrat med Sarah och käka lunch och se en film på lördag. Jag behöver lite luftrum om man säger så...

Ursäkta?

Mamman, med en väldigt ensidig bild av situationen, tycker vi har behandlat ungdomarna respektöst och att vi utnyttjar dem (???). Har ingen aning vad hon baserar detta på, fakta är det i alla fall inte.

Hon gick vidare med att vi inte fick dem att känna sig välkomna !!!

Jag blir bara mer förbannad. Hon kan ju glömma att jag tänker kommunicera med henne om hon ska komma med sådana totalt löjliga anklagelser. Ni vet ju vad vi gjort och sagt, HUR kan man tolka det som att vi behadlar dem illa?

Passar det inte så får hon väl låta dem flytta in hos henne och sin man. Dessa människor överträffar mina vildaste fantasier vad gäller..., ja jag vet inte, vad ska man kalla det hela???

Någon speciellt stor uppskattning känner jag då inte. Efter allt man gjort, få skit så här? Ska vi superdalta med dottern, är det vad hon vill? Hur hjälper det henne?

Och hur har vi utnyttjat dem? Genom att erbjuda dem (frivilligt) arbeta att måla en uteplats för flera tusenlappar i lön? Nått som jag kunde ha gjort på en eftermiddag tog dem 4 dagar, det var ju enormt utnyttjande av oss att tvinga dem till sådant slavarbete.

Fy, hur ska jag kunna koncentreta mig på att jobba med alla dessa galna människor???

Ja jisses

Efter mycket huff och puff lugnande hon väl ner sig lite. Hon fick en tank med bensin och pratade med Ken. Hon ville att hennes namn skulel vara på hyreskontraktet och det är inga problem. Vecka-till-vecka gäller fortafrande, och vi ändrar oss inte på den punkten.

Sedan kom hon hem dit och yrde runt och hade sig, sade inet ett ljud till mig. Till slut hade hon väl lugnat ner sig lite och kom in för att informerar mig om att hon skulel ut på jobbjakt.

Jag tog då tillfället i akt att prata med henne och ge henne en rejäl kram. Jag tror inet att hon är van med att folk är vänliga mot henne. Jag förklarade att om hon har något som irriterar henne, PRATA då med oss om det istället för att gå omkring och vara sur och sedan explodera som hon gjorde. Vi är sansade människor och föredrar att prata om saker ilugn och ro över dramaexplosioner som hon sysslar med...

Hon gillar inte att Ken sätter gränser och har sina principer. Men om han äger huset har han faktiskt rätt att skydda sig hur han vill. Men nu verkar hon som sagt ha lugnat ner sig. Jag så åt henne att om tre veckor flyttar de till sitt eget ställe och då kan de sköta sig själva. Så länge de betalar hyran och fastighetsskatten så skiter vi fullständigt i vad de gör eller om de inte vill umgås med oss.

Varför ska allt vara så dramatiskt? Vår personlighet är ju verkligen helt olika hennes, jag är inte alls van att hantera sådana här känslomässiga utbrott... Kanske är bra träning tills Sarah blir tonåring? :-)

Ja ja. Det blir vad det blir...

Såpan bubblar igen...

Igår kväll satt Ken och filade på hyreskontraktet. Eftersom hon är Kens dotter får hon bo där gratis, bara betala el och vatten plus fastighetsskatten. Eftersom hon nu insisterade på att dra ner en pojkvän hit så får vi ju ta med honom i bilden. Huset skulle normalt kosta $700-$750 i månaden att hyra. Han får hyra in sig för $300. Inte en dålig deal för honom alltså.

Ken satt som sagt och filade på hyreskontraktet som vi ska ha med honom. Ken frågade killen vad han tänkte göra om de av någon anledning gjorde slut. Han skulle bo kvar, såklart. Ken var lite chockad i att höra detta och frågade igen. "Ja han vore ju dum om han inte bodde kvar för bara $300 i månaden". Så Ken frågade i mer detalj: "Om ni gör slut och hon flyttar hem till Ohio (vilket hon säger att hon skulle göra om de gjorde slut, inte så smart kanske). "Ja jag skulle bo kvar". Ett standardhyreskontrakt löper i ett år, så det betyder att om de gör slut om 1 månad måste vi alltså låta honom bo kvar för bara $300 i månaden under 11 månader. Inte bra.

Vi pratade om att detta hus ju är köpt för att hjälpa henne och att han ju faktiskt bara får bo där pga. av henne. Visst, men han vore ju dum om han inte utnyttjade kontraktet som han hade så billigt sa killen igen.

OK, sa vi. Då blir kontraktet ett månad-till-månad kontrakt (vilket är ganska vanligt också). Detta betyder alltså att hyresavtalet förnyas varje månad, så om de gör slut kan vi säga upp hyresavtalet (om hon nu flyttar tillbaka till Ohio), och vi kan hyra ut det för de $700-$750 det är värt. Det är ju helt i vår rätt, och det är ju något de måste förstå att vi tänker göra. Efter allt drama har nu Ken beslutat sig att låta hyresavtalet löpa vecka-till-vecka för att skydda oss lite mer.

Killen blev nog lite sur, han gick ut och rökte. Han var inte glad att hans freeride inte var så solklar om de gjorde slut. Igen, vi gör detta för att hjälpa henne, inte som välgörenhet gentemot honom. Slutsnackat.

Hon stormade då ut för att prata med honom och kom snart instormande igen, skrikandes att vi hade förstört hennes relation!

För det första, oerhört respektlöst! För det andra, om hennes relation hänger på att han ska få en freeride om de gör slut, jag då kanske inte relation var mycket att ha till att börja med...

Killen pratade lite allmänt med oss efter det här och lät lugn och sansad. Hon å andra sidan har inte sagt ett ljud.

Ken och jag gick båda till sängs med en mycket dålig känsla imagen. Vi är inte vana med psykodrama som det här.

Dessutom hade hon orsakat en trafikolycka då hon var och hämtade killen på kvällen. Hon hade kört på en annan bil. Som tur var för henne ringde tanten inte polisen och hon slapp undan, vilket hon ska vara jävligt tacksam för med tanke på att hon inte har försäkring...

När hon kom hem tjatade killen på att hon skulle skaffa försäkring med en gång, men hon gnällde om att det var så dyrt. Inte undra på med hennes track record och olycksbeteende. Så detta hade ju lagt hennes humör för resten av kvällen...

Inget kul att gå upp i morse. Jag lät tom Sarah vara hemma från camp eftersom jag inte vill vara ensam med henne idag. Jag hoppas att han tänker gå till jobbet, han ska vara där om en halvtimme och har inte gått upp ännu. Han har fått heltidsjobb och ska jobba 7 dagar i veckan, de har tydligen massor av jobb. Han får $150 om dagen, så det är ju OK.

Imorse när jag satte på datorn hade jag dessutom fått ett långt argt brev från dotterns mamma. Hon hade tydligen ringt och beklagat sig för sin mamma igår 5-6 gånger. Såklart hade hon undanhållit vissa detaljer, så mamman hade ju ingen koll på vad som egentligen hade hänt. Hon sa bara att de var upprörda över att vi tjatade om att killen skulle sparkas ut om de gjorde slut. Det var ju inte riktigt alla detaljer...

Sen var dottern skitsur att hon inte hade fått något jobb att göra av Ken. WTF? De jobbade tillsammans och pengarna de fick var deras tillsammans! Om nu killen valt att ta pengarna och behålla dem själv, ja då kanske hon skulle ta upp det med honom...

Det fanns inte ens något att göra här, Ken hittade liksom på jobb för att vara snäll. Hon ska vara tacksam för det.

Och igår hade hon varit på Ken om att hon behövde bensinpengar. WTF? Fråga killen dårå, han borde ju ha flera hundra dollar från oss, och det var ju meningen att de skulle dela på de där tusenlapparna.

I grund och botten tycker jag att hon ska vända sin ilska mot honom. Om min kille betedde sig så skulle jag ana oråd och undra vad för relation vi egentligen hade.

Hon klagar till sin mamma att vi behandlar dem som barn. Om hon börjar bete sig som en vuxen så blir hon ju behandlad som en vuxen. Har liksom inte sett så mycket i den riktningen ännu...

Jag blir inte förvånad om hon beslutar sig för att åka tillbaka. Vi räknar nästan med det. I så fall är det tack och hej. Huset är ju en bra investering. Vi fick reda på att det är värderat till dubbelt det vi köpte det för, så vi kan antingen sälja eller mer troligt, hyra ut det och tjäna en slant. Vi kan ju få ut mer i hyra än vad vi betalar i lån på det huset vi bor i...

Jag är oerhört trött på alla såpoperafasoner. Jag skulle inte vara emot att de flyttade tillbaka. Om hon inte uppskattar det vi gör för henne och hennes kille kan hon ju liksom dra dårå. Jag tänker inte dalta med henne som en jävla bebis. Om hon nu är så vuxen så får hon väl bevisa det då.